...har alltid varit en stor del av mitt liv. Kanske den allra största. De är så viktiga för mig att de är självklara och ibland glöms bort. Det är nog en stor anledning till att jag börjar blogga igen. För att ge dem ännu lite mer plats. Sedan jag var fyra år och lärde mig skriva har det dock inte gått en endaste dag utan att jag skrivit något. Då satt jag vid köksbordet och lät min mamma bokstavera ord så att jag kunde skriva en saga. Det blev många sagor, ännu fler berättelser, en och annan bok och sedan har ordern hamnat i mobilanteckningar, på postit-lappar, i otaliga anteckningsböcker och ännu fler block.
I tio år bloggade jag frekvent. Jag var tidig på den bollen, minns att jag älskade formatet och konceptet. Sedan hamnade jag, som många andra, i att allt ska gå snabbt och vara enkelt så då var jag snabb på att switcha över till Instagram och mer korta texter.
Nu längtar jag tillbaka till det här formatet och ger det en chans. Kanske vill du följa med mig på den resan. Jag hoppas det.
Orden kommer att vara i fokus. Och även reflektionen. För det har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Det är via stillheten och tystnaden som orden kommer, och det är med orden som bildar meningar som jag förstår mig själv lite bättre.
FRÅGOR ATT REFLEKTERA KRING
Var befinner du dig just nu i livet?
Vad längtar du efter?
Vad är det som hindrar dig?
Vad kan bli ditt nästa steg för att komma närmre det du längtar efter?